Den svaga punkten

Noveller

 

 

 

Den svaga punkten

 

 

- Om du inte dödar den elaka draken kommer hela byn att förstöras.

- Lugn, käre kung, jag vet att draken har en svag punkt. Den kommer att bli hans fall.

- Så Eskil, nu var det avsnittet slut. Pappa reste sig upp ur sin nedsjunkna ställning i soffan. Nästa gång man visar serien, är i övermorgon och då får mamma läsa för dig. Jag slutar sent den dagen.

- Pappa, vad är en svag punkt för något?

- Det är en svaghet man har. Låt mig se om jag kan ge dig ett exempel.

- Mamma har sagt att hon är svag för choklad, är det hennes svaga punkt? Den snart 5-årige pojken tittade på sin pappa.

- Nej, inte riktigt. I det gamla Grekland fanns det en man som hette Akilles. När han skulle göras odödlig, doppade man honom i en gryta med mystiska ingredienser. Men när man förde ner honom i vätskan som skulle göra honom osårbar, höll man honom i hälen. Så hälen blev hans svaga punkt. Där kunde han ju skada sig.

Eskil sa inget utan satt uppkrupen i soffan och tänkte. Senare den kvällen, när pappa skulle natta honom, frågade han om det var dumt att ge sig på någons svaga punkt.

- Inte om det är en dum person eller en elak drake, sa pappa och stoppade om honom.

- Varför ville inte riddaren i filmen att hela folket skulle veta, att han skulle försöka döda draken? fortsatte pojken.

- Det har nog med att han inte ville att folk skulle veta, om han misslyckades. Vissa saker får man hålla för sig själv.

Pappa släckte ljuset, men två pojkögon fortsatte att stirra ut i mörkret länge efter att pappa gått.

Varje morgon följer vissa rutiner hemma hos familjen Johnsson. Så och nästa morgon. Efter att ha väckt sin son, gick mamma Christel in på toa för att göra sig ordning. Hon sa aldrig bajsa eller kissa. Hon sa ”göra sig i ordning” eller ”tvätta sig om händerna.” Men när Eskil var tre, hade han förstått att det också kunde betyda andra saker.

Just denna morgon hade Eskil ingen svårighet att vakna. Han tassade ut i köket på sina nakna fötter, så fort dörren till toa hade stängts. Där öppnade han skafferiet och tog ett par nötter och la i sin ficka. Förpackningen förslöt han på nytt, så att inget skulle kunna märkas.

Dagen på dagis förflöt på vanligt sätt. Han hamnade vid Linnea på samlingen. Hon är så söt. Men så kom den där Oskar och förstörde allt. Frågade om de var kära i varandra. Höll på och gapade. Allt hade varit bra på dagis om inte det varit för Oskar. Han sträckte på sig och kände sig som en framtida hjälte, en person som hade ett hemligt uppdrag som han inte tänkte misslyckas med.

När det var dags för lunch, satte han sig intill Oskar. Han var lite småjobbig men just nu tog Eskil ingen notis om det. Han bara log i tillförsikt.

En stund efter att barnen satt tänderna i de paneringsgenerösa fiskpinnarna, tog Eskil sitt blixtsnabbt sitt glas med mjölk och slängde ner på golvet. Mjölken skvätte och alla vid det lilla bordet skrek till. Vissa av rädsla, andra av förtjusning. I nästan samma ögonblick, stoppade han sin högerhand i sin ficka och lät den göra en hastig rörelse över en del av bordet.

 

- Eskil, va tusan e detta! Annette var inte nådig. Gjorde du det med flit, va!?

 

- Oh, förlåt, sa Eskil och tittade ner i bordet. Det ska inte hända igen. Aldrig.

 

Folk blev en smula förbryllade över denna märkliga händelse. Inte så mycket det faktum att ett glas for i golvet, för det hände lite nu och då. Men Eskils försiktiga förlåt, hans eftertryckliga försäkring, att detta aldrig skulle ske igen. Fast i och för sig, kanske det inte var så konstigt, tyckte personal och barn i nästa ögonblick. Något sådant här hade Eskil aldrig gjort innan, så det var ju inte enkelt att förutse riktigt hur han skulle agera.

 

Det dröjde inte alls länge innan ambulansen kom. Eskil hade ju som de flesta andra barn både hört och sett utryckningsfordon flera gånger tidigare, men han hade aldrig fått uppleva ambulanspersonerna i arbete förut. Efteråt sa de att det inte fanns något de kunde göra. Fröknarna grät och många av barnen också. Vad som gjorde Eskil lite irriterad var att också Linnea grät. Hon satt uppkrupen i Annettes knä med en nalle och hulkade.

Eskil var chockad över den exempellösa sorg som lagt sig över dagiset. Han fick en känsla av att alla kanske trots allt inte var så glada att bli av med Oskar som han. Därför beslöt han sig för att gå in på toa, tömma fickorna ordentligt och spola ner det som fanns kvar. Det var i och för sig bara en och en halv jordnöt. Men det kändes ändå säkrast så.

På kvällen hemma var mamma och pappa annorlunda än vanligt. De kramade om honom som aldrig förr, frågade en massa om han ville prata om ”det som hänt idag”? De frågade också en massa frågor om hur mycket Eskil skulle sakna honom, om de brukade leka tillsammans eller inte. Eftersom alla var så uppjagade över nötallergikern Oskars död, tänkte Eskil att det nog var bäst att inte berätta hur mycket han hatade honom.

- Jo, visst saknar jag Oskar. Jag gav några saker till honom och då lovade han mig en hel hög med pókemon-kort. Fast dem hann jag aldrig få. Hoppas att han i varje fall hade kul med sakerna han fick av mig.

Dagen efter hade pappa köpt med sig ett stort pókemon-set med hem till Eskil. Med på köpet fick han också kramar, pussar och frågor om allt var bra.

 

Efter ett par veckor var det mesta som vanligt på den lilla dagisavdelningen. Det pratades inte lika mycket om Oskar längre, det tändes inte heller lika många levande ljus. Värst av allt var väl när fröknarna läste högt ur boken Jag förlorade min bror. En urtråkig bok om ett barn som får cancer och dör. Linnea satt mest och grät hela tiden och sa att hon längtade efter Oskar.

Vilken äckelunge. Han började tycka mer och mer illa om henne. Hon hade en upphöjning på vänstra kinden. Med tiden skulle den säkert utvecklas till en vårta. Sen skulle det börja växa långa svarta hår ur den, tänkte han. För var dag som gick tyckte han mer och mer illa om henne. Tänk ändå, att det bl.a. var för hennes skull som han röjt Oskar ur vägen. Han skämdes över sin brist på klarsynthet.

En dag blev Linnea så ledsen att hon fick svårt och andas. En av fröknarna sprang ut efter hennes astma-medicin. Man vände ut och in på väskan. Rafsade, famlade, skrek och grät. Oj, vad alla var hysteriska. En stund senare kom ambulansen. Denna gången var det två andra som dök upp. En kille och en tjej. Han hade tuffa tatueringar på sin högra överarm. Mönster som fick en att tänka på vikingarna.

En stund senare blev alla liksom stilla. Mannen med de tuffa tatueringarna packade uppgivet ihop sin väska och såg riktigt ledsen ut. Det kändes inte kul att se honom så där ledsen, och ett tag tänkte Eskil gå fram till honom för att trösta. Man skulle ju kunna säga något i stil med att det inte gjorde något, han gjorde sitt bästa. Och dessutom var det en äckelunge.

Eskil var stolt över sina noga planerade dåd. Men han tyckte att det kändes så sorgligt att han inte någon förstod vilken fantastisk hjälte han var. Allt detta fick han behålla i sitt inre. Han drömde om att någon dag få träffa någon som han skulle kunna berätta allt för, någon som skulle bli riktigt stolt över honom.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Purus vitae dolor ut eu - Urna pulvinar suspendisse

 

Frågor att besvara:

 

1. Tror du att Eskils för'ldrar upplever honom som en ond person? Varför/ varför inte?

 

2. Vilken uppfattning har Eskil om sig själv? Ser han sig som ond, god eller något annat?

 

3. Det finns, även om det är mycket sällsynt, flera exempel under senare år på att små barn tagit livet av ett annat litet barn. Skulle det som hände i berättelsen kunna hända på riktigt eller är det helt omöjligt? Förklara hur du tänker.

 

4. Kände du dig berörd av berättelsen eller inte? Vad tror du krävs för att man ska kunna bli berörd av det man läser?

 

 

 

 

Uppgift.

 

Tjugo år senare möter vi Eskil igen. Det är din uppgift att berätta om hur han har det. Gör det på ett spännande sätt genom att använda inre monolog, personbeskrivning och genom att inte avslöja allt i början. Är du ritkigt ambitiös, kan du försöka baka in en överraskning på slutet.